TIDIGARE
Tårarna brände i ögonlocket, jag kunde inte öppna munen för jag vet att jag inte skulle kunna stoppa gråten då. Jag kollade mot Oscar, han tittade inte åt mitt håll. Han brydde sig inte längre. Den mörkhåriga tjejen stod fortfarande och tittade på mig. Så jag tog min väska och sprang ut. Jag visste inte vart jag skulle men jag kunde inte vara kvar där längre.
-----------------------------------------------------------------------------------------
När jag kom ut från cafét sprang jag så långt jag orkade. När jag stannade insåg jag att jag inte hade någon aning om hur jag skulle hitta tillbaka. Jag kunde knappt andas, mitt aniskte var dränkt i tårar. Att jag kunde vara så dum. Såklart Oscar inte skulle gilla någon som mig. Nu hade jag inget ställe att tillbringa natten på. Great. Jag tog upp mobilen, letade upp Moas nummer och tänkte precis ringa henne, berätta allt och då skulle det bli bra. Men Moa hann först. Jag fick ett sms, med en bild. Mitt hjärta tog ett skutt ut ur kroppen. Det var den bild jag fasade, den hade spridit sig, bilden på mig och Oscar. När jag öppnade den såg jag att jag stod med ryggen mot så man såg inte att de var jag. Jag andades ut, tills jag läste vad hon skrivit.
"HAHA idiot som tror hon kan få Oscar, han är min. Om jag hittar henne ska jag ta ett allvarligt snack med henne, vem det nu är haha! btw saknar dig redan! <3"
Det kändes som någon högg en kniv genom mig. Även fast jag visste att hon skojade gjorde det ont, för hon hade rätt. Jag var en idiot som trodde Oscar ville ha mig. Jag skrev darrande ett lamt "haha ja" till svar. Jag kunde inte längre sova hos henne inatt, vågade inte berätta sanningen. Jag känner ingen i Stockholm och mina föräldrar dödar mig om de får reda på något av detta. Jag hade bara ett val, att be någon av de andra killarna. Jag bestämde mig för att ringa Felix eftersom det är han jag känner mest. Han svarade efter bara 3 toner.
- Tjenare Hanna! Han lät lika glad och charmig som vanligt.
- Felix. Jag försökte att inte darra på rösten. Kan jag få sova hos dig inatt?
Han blev tyst en stund innan han, lite mindre glatt frågade vad som hänt med Oscar.
- Ändrade planer. Snälla Felix, jag har ingenstans att sova!
- Jaja det är klart du får! Vart är du, jag kommer direkt. Plugget kan vänta!
- Jag... Felix jag vet inte. Jag började gråta.
- Men gud Hanna, vad har hänt jag blir orolig! Hur ser det ut där du är, jag kanske känner igen det.
Jag förklarade så bra jag kunde och Felix trodde han visste vart jag var. Inom 10 min var han där. Han sa inget, han kom bara fram och kramade mig. Smekte mig över ryggen och jag grät. Sedan sa han att vi skulle gå hem. Det lät som en bra plan och jag följde efter. Efter en stund började min telefon ringa. Det var Oscar. Jag tryckte bort samtalet och Felix kommenterade det inte, vilket var skönt. Men han fortsatte ringa gång på gång. Tillslut kunde Felix inte hålla sig längre.
- Asså han kommer inte sluta ringa förren du har svarat, tror mig. Han ringde mig 24/ 7 i en vecka en gång. Du borde svara.
Jag suckade. Han kanske hade rätt. Nästa gång skulle jag svara och jag behövde inte vänta många minuter på det.
- Gud Hanna, äntligen, vart tog du vägen? sa han, han lät precis som vanligt.
- Jag är med Felix. Svarade jag snabbt.
- Eemh jaha, varför?
- Han bryr sig iallafall. Sa jag och la på innan han hann svara.
Felix tittade frågande på mig.
- Jag förstår faktiskt inte, Oscar är den mest omtänksamma person jag känner.. ja utom Ogge. Felix skrattade lite halvhjärtat och försökte lätta upp stämningen.
- Men jaja. Vill du berätta vad som hände? Han bryr sig om dig Hanna, jag lovar.
Jag fösökte tänka ut ett bra svar på vad som hände men allt lät så dumt. "Han pussade ett fan", "han blev inte arg när någon smygfotade oss" eller "han fick mig att tro att jag betydde något när jag inte gjorde det". Men jag var sårad, jag var så arg att utan att tänka efter slängde jag ur mig;
- Han sa att han bara var med mig för att det skulle vara bra för hans karriär, jag betyder inget för honom.
Det var inte sant, men det var skönt att säga det, de första sekundera. Tills jag insåg vad jag sagt. Felix tittade förvånat på mig.
- Sa OSCAR det?
Jag nickade långsamt. Felix gav mig en kram, denna gång pressades hela hans kropp mot mig.
- Jag är säker på att han inte menade det. Jag älskar dig iallafall. På rikigt. viskade han.
Felix och jag hade kul hela kvällen och när klockan blev mycket visade han in mig till ett gästrum. Det var litet och mysigt. Det påminde mig om cafét. Felix sa godnatt och stängde dörren. Jag tänkte tillbaka på dagen. Idag hade jag alltså lyckats ljuga om och med alla jag bryr mig om. Jag började gråta. Moa skulle aldrig förlåta mig, inte Felix heller. Eller Oscar. Ingen. Har du någonsin badat i en isvak, känt attt hela kroppen fryser til is, du vill bara komma upp? Så kändes det, men jag kunde inte komma upp, jag blev fast under isen och fick ingen luft. Tillslut somnade jag.
Fortsättning följer..