Novell - När jag är med dig DEL 1/7

 Jag tittade upp mot en stjärnklara himlen och lyssnade till mina vänners diskussion. De pratade om en kändis som jag faktiskt inte kunde bry mig mindre om än jag gjorde. Efter en liten stund stängde jag ögonen och svävade bort från ängen där vi satte oss för flera timmar sedan. Imorgon skulle skolan börja, gymnasiet. Vi hade lovat varandra att fortsätta ses lika ofta som vi alltid gjort även om vi skulle skaffa andra vänner och ha mycket plugg. Den här vänskapen skulle gå först. Det kändes bra, men jag var ändå rädd. Tänk om de skulle hitta nya vänner och inte jag. Tänk om jag skulle bli ensam.
“Klara lyssnar du på vad vi säger?” frågade någon av dem mig.
Jag öppnade snabbt ögonen och satte mig förvirrat upp.
“Nej det gör jag inte, sorry guys” sa jag och tittade på dem. De skrattade åt mig. Jag var den mest förvirrade, som vanligt.
“Träffar du fortfarande Oscar?” frågade en av mina vänner.
Jag blev ställd av frågan. Oscar är en gullig kille som gick i vår klass i grundskolan. Jag gillar honom, och han gillade mig men sen gick något åt helvete. Jag vet inte, vi har inte pratat på länge. Helt ärligt så stör mig faktiskt inte för jag vill inte ha en kille just nu.
“Nej det gör vi inte, men jag gillar honom inte ens längre.” sa jag, vilket inte riktigt var sant, men det spelar ingen större roll.
“Bra! Då är vi alla singlar och vi ska lära känna så många nya människor nu när vi börjar gymnasiet, fattar ni vilken chans vi har!” Jag skrattade. Typiskt Matilda att tänka så.
“Men… alltså jag är inte helt singel” sa Miranda långsamt “jag och Stina har kanske något litet på gång.”
Jag tittade glatt på henne. Hon har pratat om den där Stina i över ett år men aldrig vågat ta steget. Sen tittade jag på Matilda, hon såg besviken ut, troligvis för hon hade hoppas att vi skulle vara singlar tillsammans. Jag bestämde mig därför för att vara extra glad för att kompensera upp hennes besvikelse.
“Men shit va kul Miranda! Varför har du inte sagt något innan? När hände det? Vad har hänt?” Det ekade i den tysta skogen. Hon log mot mig.
“Igår.” svarade hon kort. Jag gav henne en blick som sa men kom igen, mer information tack och hon fortsatte lyckligt berätta om dem.
“Jag skrev till henne igår och hon skrev att hon hade tänkt att skriva till mig under en lång tid. Hon hade inte heller vågat. Så vi smsade varandra jättelänge och sen bestämde vi att vi ska ses imorgon efter skola, för vet ni? Vi kommer gå på samma skola!”
Jag var så glad för hennes skull! Hon förtjänade det. Matilda hade återfått sitt glada humör och stämde in i vår glädje. Kort där efter blev vi avbrutna av min telefonsignal, jag tog upp mobilen och svarade.
“Tjabba tjena hallå.”
“Hej Klara. Mamma sa att jag skulle ringa dig och säga att du måste komma hem nu.”
Det var min lillasyster som ringde.
“Okej, jag kommer så fort jag kan.” sa jag medan jag började ställa mig upp. Mina ben var stela efter att jag suttit stilla på marken i flera timmar.
“Bra, vi ses snart!” sa hon och la på. Jag började lägga ihop mina saker i min väska samtidigt som jag sa till mina vänner att jag var tvungen att gå hem. De nickade förstående men sa att de skulle stanna en liten stund. Jag började gå längs den lilla stigen som ledde hem till mig. Trots att klockan redan var elva på kvällen var det inte alls mörkt ute. Snart kunde jag skymta mitt hus och jag började rota efter nycklarna i väskan. Jag satte i dem i låset, vred om och öppnade dörren. Så fort jag kommit in slängde sig min lillasyster i min famn.
“Godnatt Klara! Väcker du mig imorgon så jag kan gå till skolan?”
Jag nickade och gav henne en puss på kinden.
“Godnatt Mimmi. Jag älskar dig. Jag kommer in till dig imorgonbitti.”
Hon sprang in på sitt rum och släkte lampan. Jag tog av mig mina skor och la ned väskan på golvet. Jag gick sedan tyst nerför trappan och in i mammas rum.
“Hej, hur mår du?” frågade jag tyst. Hon öppnade plågsamt ögonen och log åt mig.
“Det rullar på. Jag såg på ett avsnitt av modern family idag” sa hon glatt. Jag log, trots att det gjorde ont i mig att se henne såhär. Varenda dag sämre och sämre, det spelar ingen roll vad hon säger för jag vet att hon ljuger.
“Det är ju jättebra, mamma! Jag väcker Mimmi imorgon så du kan sova. Jag pratade med mormor och hon kommer hit och hämtar dig så ni kan åka till sjukhuset vid tolv.” Hon nickade medan jag började gå ut från hennes rum. Jag satte hennes dörr på glent och gick in på mitt egna rum. Jag drog av mig jeansen och bytte till min sovtröja. Sedan tog jag upp datorn och la mig på sängen. Efter en liten stund av skrollande på facebook och bloggar gick jag för att borsta tänderna. Sedan la jag mig i sängen, fruktansvärt nervös inför morgondagen.
 
 
- Nästa del kommer nästa måndag.
 

Kommentera inlägget här :