“Hej, jag heter Klara.” viskade jag tillbaka. Läraren log mot oss och fortsatte prata om det jag hade avbrutit. Det verkade vara något om schemat och hur våra danspass var upplagda. Även hur de betygsatte oss. Efter några minuter när jag lugnat mig kollade jag runt i klassen för att se om jag skulle känna igen någon. Mitt hjärta slog ett extra slag.
Det kan inte vara sant.
***
När läraren, som hette Viktoria och vi skulle ha i svenska och engelska, var klar med sin introduktion fick vi gå ut på en kort rast. Jag följde med Sofie och några av de andra tjejerna för att inte ännu en gång tappa bort mig.
“Asså oh my gosh, Oscar fucking Enestad ska gå i vår klass tjejer.” sa en av dem.
De andra var inte sena med att stämma in. Jag gjorde detsamma, lättare så än att sitta och förklara hela den historian första dagen här. Efter några minuter av prat om hur snygg han är, hur bra han är på att dansa, hur fint hans hår är och så vidare bytte jag ämne.
“Kan alla ni säga vad ni heter?” frågade jag med fejkad glädje.
“Ja juste, du missade namnleken. Vart var du egentligen?” frågade en blond tjej.
“Jag gick vilse sa jag ju” svarade jag, lite för argt.
“Ja men så klart vi kan säga det” sa en annan blond tjej och log.
Så fort de sagt sina namn hade jag glömt bort dem - både för att jag är dålig på namn och för att jag hade mina tankar någon helt annanstans. Jag såg hur en av tjejerna satt och tittade intensivt på mig, så jag tittade tillbaka och frågade vad det var.
“Jag har sett dig på Oscars instagram. Flera gånger” svarade hon kort.
Såklart, en foooer som vet allt om sina “lifesavers”. Jag suckade, lite för högt.
“Ja vi gick i samma skolan på grundskolan.” sa jag och försökte le.
“Var ni tillsammans?” frågade en annan tjej. Jag ignorerade frågan för Oscar var nu på väg emot oss. Jag såg hur alla tjejer började pilla i sitt hur eller räta till sina kläder. Jag suckade igen och reste mig upp.
“Ska du gå nu?” sa han och tittade på mig.
“Ja.” svarade jag kort. “Jag tror vi börjar snart.”
“Men du hade inga problem med att komma sent förut?” sa han och höjde på ögonenbrynen. Några tjejer fnittrade bakom mig. Jag tittade argt på honom och började gå därifrån, jag såg till att jag slog i hans axel extra hårt när jag gick förbi honom, eftersom jag vet hur känslig han är i den efter en skada för några år sedan. Jag såg smärtan i hans ansikte en kort sekund innan han log igen. Jag gick därifrån och hörde hur tjejerna börja viska; vad var det med henne, hon har visst en dålig dag och massor andra elaka kommentarer. Jag hörde inte vad Oscar svarade men han höll troligtvis med dem.
Det var fortfarande ingen som hade gått in i klassrummet men jag bestämde mig för att jag fick helt enkelt bli den första. Så jag gick in. Viktoria tittade upp och log mot mig.
“Hur är det?” frågade hon. Det lät nästan som hon faktiskt brydde sig.
“Sådär.” svarade jag.
“Lite killproblem, och vänproblem, ja och familjeproblem. Annars är det väl helt okej.”
“Om du vill prata är det bara att säga till” sa hon och log. Jag log tillbaka men hann inte svara eftersom det började välla in folk i klassrummet igen. Sofie ville uppenbarligen inte sitta bredvid mig, då hon satte sig längst fram bredvid en annan tjej utan att ens titta åt mitt håll. Jag blev ensam vid min bänk tills en sista tjej kom in i klassrummet och motvilligt satte sig där.
Jag trodde inte att det kunde bli sämre, men sen kom det en ny lärare och delade ut matteböcker och sa åt oss att börja läsa, och bevisade motsatsen. Efter det gick vi hem, jag funderade på att aldrig mer komma tillbaka.